I dag har jag varit på Öppna förskolan för första gången. Det kändes lite overkligt. Där satt mammor i ring tillsammans med en leende vithårig fröken som såg ut som hämtad ur en sagobok. Jag slog mig ner i utkanten av ringen för att kolla läget. Jodå, det var bara att stämma in och sångrösten höll ganska bra. Men min tvååring visade sig fullkomligt oberörd av mammornas ansträngningar, hon körde bil och skötte om en docka som hon påstod hade bajsat. Så småningom ställde hon sig bredvid mig och lillasyster och klappade entusiastiskt med i en sång hon kände igen… i några sekunder. Sedan studsade hon iväg med en jätteboll.Jag har undrat om det spelar någon roll för dottern att vi inte umgås så mycket med andra barn. Än så länge leker hon glatt bland dem, inte med dem, det vill säga som de flesta barn i hennes ålder. Men hon verkar än så länge ha roligare när hon får brottas med sina morbröder eller pussa gudmors gravida mage. Helt klart har *jag* roligare när vi är hemma eller ger oss ut på egna utflykter. Mammorna på ÖF var jättetrevliga, men jag har lite svårt för att sitta på en kudde och småprata. Mingel har aldrig varit min starka sida. Jag börjar skruva på mig och får lust att putsa fönster (konstig böjelse efter senaste graviditeten), träna lite eller kanske läsa en bok. Det känns konstigt att bara sitta och titta på barnen… vad får de för bild av vuxenlivet? Men man vet aldrig var man kanske träffar på nästa vän eller kontakt. Medan vi satt och åt middag efter ÖF ringde bästa väninnans karl och meddelade att de fick en pojke i tisdags 00:13. Ååå, jag är så lycklig, det känns helt fantastiskt att de fått sitt efterlängtade lilla barn. I går natt drömde jag faktiskt att hon hade fött och ville att jag skulle ringa… börjar jag bli synsk på äldre dagar ;-? När jag hade nattat barnen tyckte jag att jag kunde vara värd ett skumbad. Tappade upp ett lyxigt bad och kände mig superkompetent som klarat hela dagen och nu skulle få bada som lön för mödan. Det blev väl ungefär tio sekunder i badvattnet, sedan gick flyglarmet. Lilla bebisen skrek för full hals. Jag kastade mig upp, ryckte en handduk och sprang in i sovrummet. Där låg barnen i stora sängen, precis som jag lagt dem, med en kudde emellan för att undvika att lillasyster får storasysters fötter i huvudet. Ingenting hade hänt, Lillan låg och skrek i sömnen. En napp var allt som behövdes för att hon skulle somna om. Nu är allt lugnt och jag är hyfsat ren, det var förmodligen mitt snabbaste bad hittills.