Många säger att de tycker dagis är bra för att barnen aktiveras. Men det är sällan man hör någon säga att barn behöver hitta på sina egna lekar. Jag undrar vad som händer när barnen får intrycket att det hela tiden ska serveras aktiviteter. Nu är jag hemma med två barn, en tvååring och en baby som är 4 1/2 månad. Jag försöker inkludera tvååringen i mycket av det jag gör, ibland leker vi och vi träffar vänner ofta. Försöker leva det liv *jag* trivs med samtidigt som jag vill vara lyhörd för barnens behov. Jag tycker mig märka att storasystern kräver mer "aktivering" när jag ger henne det och hittar på mer själv när jag inte gör något särskilt men finns till för henne. Barn är ju inte robotar utan självgående små människor, om de får tillfälle. När jag var tonåring var det många som krävde fritidsgårdar för att ungdomar "inte hade något att göra". Men jag och mina kompisar kom hela tiden på roliga saker att göra, vi utforskade grottor och beryktade spökhus, bakade, gick på badet, startade låtsasföretag, dansade och gick på stan.Sedan kan man fråga sig varför det ses som självklart positivt att vara aktiv hela tiden. Bland alla aktiviteter kan man glömma bort att barn behöver ha lugn och ro (som alla människor!). Jag vet att det finns dagis som går in för t ex massage och mysstunder, men det verkar ofta vara full rulle hela dagarna med en hel del schemalagda aktiviteter. Blir barn som ständigt aktiveras kanske mer krävande? Vad gör man på dagis för att ge barn en avkopplande miljö?