Att diskutera ursprungligt föräldraskap blir tyvärr ibland som att reda ut vad en lagtext innebär, vad feminism är, eller för den delen vad det innebär att vara en ”vanlig” förälder. Om man slår upp i böcker eller söker på nätet kommer man fram till att alla ovanstående inriktningar delar inställningen att barnet behöver mycket närhet från födseln, att samsovning främjar barnets utveckling, att fri amning är det optimala och att småbarn mår bra av att bäras mycket. Som föräldrar uppmanas vi att lyssna till våra instinkter snarare än omvärldens och experternas idéer. Grundsynen på spädbarnet utgår från biologi och människans evolution. Spädbarnet signalerar sina behov med alltifrån belåtna läten till skrik och som förälder gäller det att vara lyhörd inför sitt barn.

Samtliga ovanstående föräldrainriktningar vill att vi som föräldrar ska ta avstånd från så kallade experter, vilket i sig är en svår sak. Alla som skriver artiklar, böcker eller uttalar sig om hur man bör ta hand om barn riskerar nämligen att få rollen av ledare eller expert. Min tolkning är att när vi väl beslutar oss för ett nära, ursprungligt eller biologiskt förhållningssätt, ska vi utgå vi från vårt eget barns signaler.

Termen biologiskt föräldraskap används ofta av adoptivföräldrar för att beskriva biologiska föräldrar, men här avses alltså biologiskt ursprungligt. Man syftar på hur människor levde innan vi ändrade livvstil från jägare-samlare till jordbrukare och så småningom moderna människor. Samtidigt är alla människor kulturvarelser – många forskare anser att även schimpanser uppvisar olika former av kultur. Det är mycket svårt att helt bortse från sitt kulturella sammanhang. Humanetologer som Tomas Ljungberg iakttar primater och ursprungsbefolkningar för att hitta svar på frågor om hur vi kan leva mer biologiskt.

I USA anser paret Sears och många med dem att det är moderns anknytning till barnet som är viktigast från födseln men att pappan också kan börja knyta an på olika sätt och backa upp mamman. En svensk Nära förälder vill ofta att båda föräldrarna ska vara betydelsefulla för barnet redan från födseln – även om forskning visar att de flesta spädbarn knyter an till en person och så småningom till två och flera. Men i ursprungskulturer finns pappan alltid nära till hands. Och även i bondesamhällen finns papporna för det mesta i närheten av barnen – det är när föräldrarna lämnar familjen för att gå till en arbetsplats som separationer uppstår.

Kan man vara Nära förälder och samtidigt lyssna på sin kultur? Mitt svar är att instinkterna visar vad som är biologiskt optimalt för barnet och förälderns relation. Ofta kan man svara på sina instinkter och samtidigt hitta en föräldrastil som fungerar i den egna kulturen. Jämlikhet behöver till exempel inte hänga på långtidsamningen. Det går att lösa amningen på ett biologiskt sätt och samtidigt dela sitt föräldraansvar. De flesta svenska Nära föräldrar jag pratar med tycker att det biologiska synsättet snarare hjälper dem att dela föräldraskapet, inte tvärt om. Pappor som samsover och använder bärsjal eller sele njuter av närheten och bygger upp sin egen relation med barnet i allt utom just amningen. Det finns exempel på naturfolk där papporna är just så här tillgängliga för sina barn, till exempel akafolket i Afrika. Både mammor och pappor behöver tid med sina barn.

Däremot är jag tveksam till kompromisser som innebär att man kapitulerar inför den egna kulturen, till exempel om man lägger all sin energi för att ge barnet maximal närhet under första året och sedan sätter barnet på dagis alltför tidigt, utan att tänka igenom hur barnet ska få en kontinuerlig vuxenkontakt och fortsatt närhet.

Gränserna mellan de olika termerna Nära, Biologiskt, Attachment, Continuum, Naturligt och Ursprungligt är flytande och används ibland i samma mening! För mig personligen behöver jag inga beteckningar på mitt föräldraskap, utan jag använder ordet Nära föräldrar för att snabbt kunna förklara för andra vad jag har för grundläggande värderingar. Jag känner inget behov av att dela upp olika föräldrastilar som har så många gemensamma drag – eftersom det finns fler likheter än skillnader!