SOVSPECIAL del 4
Sov gott, sov nära
av Jorun
Idén om att bebisar borde sova i egen säng hör ihop med den gamla uppfattningen att spädbarn redan tidigt ska fostras till självständighet. Till att börja med var det amerikanska barnexperter som förespråkade att mor och barn av hygieniska skäl skulle separeras vid födseln, varefter barnet skulle lära sig att sova i egen säng för att inte bli alltför beroende. Fram till 1700-talet var samsovning normen i alla kulturer. Det kan alltså vara intressant att fråga sig varför man vill att barnet sover i egen säng. Är det för att vi är påverkade av vår kultur eller för att vi verkligen har kommit fram till att det är bäst för barnet?
Det finns en lång rad fördelar med att sova tillsammans med sitt barn:
- Barn som sover med föräldrarna skriker mindre, eller inte alls. De befinner sig ju mitt i tryggheten.
- Antalet vaktimmar brukar därför vara lägre för föräldrar som sover med barnen. Flertalet Nära föräldrar tycker faktiskt att de får fullt tillräckligt med sömn och vila!
- Mamman behöver inte gå upp för att erbjuda bröstet om hon ammar. En del mödrar sover sig genom amningen, andra tycker bara att de blir mindre störda än om de måste gå upp.
- Samsovning främjar anknytningen. Natten kan bli ett tillfälle för en mamma eller pappa som tillbringat en stor del av dagen borta från barnet att knyta an och ägna sig åt vila tillsammans.
- Samsovning minskar förekomsten av plötslig spädbarnsdöd.
- Det känns mysigt och tryggt för både barnen och föräldrarna.
Om man har bestämt sig för att samsova, är det vanligt att man får höra att barnet aldrig kommer att vilja sova själv. Men alla barn vill så småningom sova i sin egen säng, det brukar börja märkas i 2-3 årsåldern. Hittills har jag inte hört talas om några svenska tonåringar som vill sova med sina föräldrar!* En del föräldrar undrar hur de ska få tid för varandra och om inte samlivet störs av att man hela tiden sover med barnet. Men ett bra sexliv störs inte av samsovning. Däremot kan man behöva vara lite mer kreativ, hitta andra ställen än sängen att träffas på, eller ha en extrasäng. Och om man är utvilad har man dessutom mer energi för sin partner!
Men det är inte alla familjer som trivs med samsovning. Det är vanligt att föräldrarna eller släktingar har en orealistisk inställning till barnets sömn, att det ska sova som en vuxen, trots att spädbarnet under de första månaderna sover lättare och med kortare sömncykler. "Sover han hela natten?" är en av den vanligaste frågan släktingar ställer om en ny liten bebis. Många tycker dessutom att bruten sömn är lika med förstörd sömn, men när man lägger barnet i egen säng brukar avbrotten komma ännu oftare. Det är vanligt att nyblivna föräldrar börjar med att sova med bebisen och tycker det är mysigt, men vissa familjer får allt större problem. Nedan följer några anledningar till att det kan bli så här:
- Föräldrarna är vana att sova själva och har själva sovit i egen säng som barn. De anser att kärlekslivet är beroende av att de får sova utan barn och tycker att alla i familjen sover bäst om barnen har egna sängar. Lustigt i sammanhanget är att nästan alla föräldrar vill sova tillsammans, det vill säga samsova ;-)
- Föräldrarna försöker få barnet att sova i egen säng men är inte konsekventa. Det hela urartar till skytteltrafik mellan spjälsängen och vuxensängen.
- Det är för trångt i sängen. Klämmer man in ett eller till och med två barn i en vuxensäng kan det bli mer liv och rörelse än man är van vid. Rutinerade samsovare skaffar i stället bredare madrass eller placerar spjälsängen som en sidovagn bredvid sin egen säng.
- Många har otillräckliga kunskaper om hur sömnen anpassar sig till amningen. Barnet och mamman får liknande sovmönster och barnet vaknar till för att amma under den lättare sömnen. Men under tillväxtperioder ammar barnet oftare för att stimulera mjölkproduktionen. Då kan föräldrarna undra om det alltid ska vara så intensivt och ger upp samsovningen. Precis som med amningen får man ge samsovningen tid för att fungera.
Jag vet hur desperat man kan bli om man själv inte får sova men det finns andra lösningar än att lägga barnet i en egen säng. En del barn är livligare än andra i sängen och en del föräldrar är mer lättväckta också. Det finns ett fåtal spädbarn som redan från början visar tydligt att de helst sover för sig själva, men de allra flesta vill gärna vara nära föräldrarna. Som föräldrar är vi präglade av hur vi själva har sovit som barn och om man är van vid en mörk, tyst omgivning, kan det upplevas som störande med alla ljud och rörelser i en familjesäng. Det är svårt att göra något åt i efterhand.
En lösning är att helt enkelt utöka sovutrymmet. När jag var liten hade vi en gigantisk, hembyggd säng som stod direkt på golvet och var så låg att man inte slog sig om man ramlade ur. Jag minns hur härligt det var med den stora sängen dit vi fyra barn alltid var välkomna! Man kan lägga en extrabred resårmadrass direkt på golvet, eller två i bredd (men ordna det så att madrasserna inte kan glida isär om natten!) så behöver det inte bli trångt. Om man störs av att ha barnet intill sig i sängen kan man även testa med en ”sidovagn”, en säng som man fäster på sidan av sängen. Det är bara att ta bort ena sidan på en spjälsäng, eller köpa en färdig.
När det blir dags att vänja barnet vid att somna själv, någon gång i 2-4 årsåldern (men tidigare eller senare i vissa familjer), kan man ha en futonsäng vid vuxensängen, eller vila bredvid barnet tills det blir sömnigt. Så småningom brukar barnet välja att sova själv allt oftare. Ett annat alternativ för småbarn är att låta barnet somna i famnen eller en sjal, eller att man somnar bredvid barnet, och sedan lägger barnet i en egen säng. Barn som sover genom natten kan då få komma till vuxensängen på morgonen, när det vaknar. Se till att hitta ett arrangemang som alla trivs med och som ger hela familjen tillräcklig vila!
Det brukar finnas lika många sömnfrågor som det finns familjer och därför vill jag avsluta med att hälsa dig välkommen in på forumet för att prata sömn.
* Jag skriver "svenska tonåringar" för att jag har läst att det i Japan av tradition är ganska vanligt att tonåringar sover bredvid föräldrarna. Huruvida det är sant ska jag kolla med min japanska väninna.
Mer läsning
Diskutera gärna sömn på Nära föräldrars forum
Cosleeping av Tami Braezeale (på engelska)
Sears FAQ om sömn och samsovning
Artikeln om samsovning finns publicerad i sin helhet i boken Nära föräldrar av Jorun Modén. I boken får du dessutom tips om hur man kan lösa olika sömnproblem.
Det finns en lång rad fördelar med att sova tillsammans med sitt barn:
- Barn som sover med föräldrarna skriker mindre, eller inte alls. De befinner sig ju mitt i tryggheten.
- Antalet vaktimmar brukar därför vara lägre för föräldrar som sover med barnen. Flertalet Nära föräldrar tycker faktiskt att de får fullt tillräckligt med sömn och vila!
- Mamman behöver inte gå upp för att erbjuda bröstet om hon ammar. En del mödrar sover sig genom amningen, andra tycker bara att de blir mindre störda än om de måste gå upp.
- Samsovning främjar anknytningen. Natten kan bli ett tillfälle för en mamma eller pappa som tillbringat en stor del av dagen borta från barnet att knyta an och ägna sig åt vila tillsammans.
- Samsovning minskar förekomsten av plötslig spädbarnsdöd.
- Det känns mysigt och tryggt för både barnen och föräldrarna.
Om man har bestämt sig för att samsova, är det vanligt att man får höra att barnet aldrig kommer att vilja sova själv. Men alla barn vill så småningom sova i sin egen säng, det brukar börja märkas i 2-3 årsåldern. Hittills har jag inte hört talas om några svenska tonåringar som vill sova med sina föräldrar!* En del föräldrar undrar hur de ska få tid för varandra och om inte samlivet störs av att man hela tiden sover med barnet. Men ett bra sexliv störs inte av samsovning. Däremot kan man behöva vara lite mer kreativ, hitta andra ställen än sängen att träffas på, eller ha en extrasäng. Och om man är utvilad har man dessutom mer energi för sin partner!
Men det är inte alla familjer som trivs med samsovning. Det är vanligt att föräldrarna eller släktingar har en orealistisk inställning till barnets sömn, att det ska sova som en vuxen, trots att spädbarnet under de första månaderna sover lättare och med kortare sömncykler. "Sover han hela natten?" är en av den vanligaste frågan släktingar ställer om en ny liten bebis. Många tycker dessutom att bruten sömn är lika med förstörd sömn, men när man lägger barnet i egen säng brukar avbrotten komma ännu oftare. Det är vanligt att nyblivna föräldrar börjar med att sova med bebisen och tycker det är mysigt, men vissa familjer får allt större problem. Nedan följer några anledningar till att det kan bli så här:
- Föräldrarna är vana att sova själva och har själva sovit i egen säng som barn. De anser att kärlekslivet är beroende av att de får sova utan barn och tycker att alla i familjen sover bäst om barnen har egna sängar. Lustigt i sammanhanget är att nästan alla föräldrar vill sova tillsammans, det vill säga samsova ;-)
- Föräldrarna försöker få barnet att sova i egen säng men är inte konsekventa. Det hela urartar till skytteltrafik mellan spjälsängen och vuxensängen.
- Det är för trångt i sängen. Klämmer man in ett eller till och med två barn i en vuxensäng kan det bli mer liv och rörelse än man är van vid. Rutinerade samsovare skaffar i stället bredare madrass eller placerar spjälsängen som en sidovagn bredvid sin egen säng.
- Många har otillräckliga kunskaper om hur sömnen anpassar sig till amningen. Barnet och mamman får liknande sovmönster och barnet vaknar till för att amma under den lättare sömnen. Men under tillväxtperioder ammar barnet oftare för att stimulera mjölkproduktionen. Då kan föräldrarna undra om det alltid ska vara så intensivt och ger upp samsovningen. Precis som med amningen får man ge samsovningen tid för att fungera.
Jag vet hur desperat man kan bli om man själv inte får sova men det finns andra lösningar än att lägga barnet i en egen säng. En del barn är livligare än andra i sängen och en del föräldrar är mer lättväckta också. Det finns ett fåtal spädbarn som redan från början visar tydligt att de helst sover för sig själva, men de allra flesta vill gärna vara nära föräldrarna. Som föräldrar är vi präglade av hur vi själva har sovit som barn och om man är van vid en mörk, tyst omgivning, kan det upplevas som störande med alla ljud och rörelser i en familjesäng. Det är svårt att göra något åt i efterhand.
En lösning är att helt enkelt utöka sovutrymmet. När jag var liten hade vi en gigantisk, hembyggd säng som stod direkt på golvet och var så låg att man inte slog sig om man ramlade ur. Jag minns hur härligt det var med den stora sängen dit vi fyra barn alltid var välkomna! Man kan lägga en extrabred resårmadrass direkt på golvet, eller två i bredd (men ordna det så att madrasserna inte kan glida isär om natten!) så behöver det inte bli trångt. Om man störs av att ha barnet intill sig i sängen kan man även testa med en ”sidovagn”, en säng som man fäster på sidan av sängen. Det är bara att ta bort ena sidan på en spjälsäng, eller köpa en färdig.
När det blir dags att vänja barnet vid att somna själv, någon gång i 2-4 årsåldern (men tidigare eller senare i vissa familjer), kan man ha en futonsäng vid vuxensängen, eller vila bredvid barnet tills det blir sömnigt. Så småningom brukar barnet välja att sova själv allt oftare. Ett annat alternativ för småbarn är att låta barnet somna i famnen eller en sjal, eller att man somnar bredvid barnet, och sedan lägger barnet i en egen säng. Barn som sover genom natten kan då få komma till vuxensängen på morgonen, när det vaknar. Se till att hitta ett arrangemang som alla trivs med och som ger hela familjen tillräcklig vila!
Det brukar finnas lika många sömnfrågor som det finns familjer och därför vill jag avsluta med att hälsa dig välkommen in på forumet för att prata sömn.
* Jag skriver "svenska tonåringar" för att jag har läst att det i Japan av tradition är ganska vanligt att tonåringar sover bredvid föräldrarna. Huruvida det är sant ska jag kolla med min japanska väninna.
Mer läsning
Diskutera gärna sömn på Nära föräldrars forum
Cosleeping av Tami Braezeale (på engelska)
Sears FAQ om sömn och samsovning
Artikeln om samsovning finns publicerad i sin helhet i boken Nära föräldrar av Jorun Modén. I boken får du dessutom tips om hur man kan lösa olika sömnproblem.














3 Comments:
Mitt i prick Jorun!
Jag känner mycket väl igen mig i beskrivningen av samsovningens fördelar. Har säkert vaknat till lika många gånger som "alla andra" mammor under amningsperioden men skillnaden är att jag aldrig behövt stiga upp, gå till spjälsängen/barnrummet, tända och sätta mig att amma. Jag är lyckligt lottad med barn som sovit allra bäst nära oss och tycker att det enda som behövts är en stooor säng och sköna lakan och täcken till alla. Och precis som du skriver har stortjejen på fyra år självmant sökt sig till sin egen säng, inte alla nätter men allt fler. Vi har besparats kommentarer av våra barns fria sovplatser då vi varit trångbodda (det har liksom varit vår utsäkt till att vi låtit dem sova hos oss länge).
Högst på önskelistan inför jul står ännu större säng, större barnsängar (eftersom vi alltsomoftast hamnar där vid läggning).
AT
Glöm inte återkomma när du vet mer om japanska tonåringars sovvanor :-)
Här är en tråd till om artikeln:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-100/m5064747.html
Skicka en kommentar
<< Home