Storasyster var 4,5 år när lillasyster föddes. För att förbereda henne för förändringen så hade vi köpt böcker om Busiga Bebben och pratat mycket om hur det skulle bli när lillasyster/lillebror skulle födas. Hon hade övernattat på prov hos farmor och farfar ifall det skulle bli aktuellt under förlossningen. Vi trodde vi var förberedda, men det visade sig att vi hade fel.

Så föddes lillasyster en mild vinterdag och först var storasyster glad och nyfiken. Men allt eftersom dagarna gick så märkte jag att storasyster blev mer och mer dämpad och fundersam. Till slut frågade jag vad som bekymrade henne. Först ville hon inte svara, men så sa hon: ”Mamma, vart ska jag ta vägen nu?” Jag frågade vad hon menade och fick ett svar jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig och som etsat sig fast i min hjärna. ”Ni vill bara ha ett barn, så nu måste ju jag flytta”.

Älskade lilla barn. Min lilla söta rara flicka trodde att hon inte längre hörde hemma hos oss. Det skar som en kniv i hjärtat och jag höll på att börja gråta. Jag såg på min man som stod handfallen bredvid soffan. Jag såg på pepparkakshuset med non-stop på taket och glasyr på väggarna som min dotter gjort hos dagmamman. Min dotter hade velat hålla pepparkakshuset när vi tagit foton av familjen på kvällen. Plötsligt förstod jag. Hon var stolt över pepparkakshuset, hon ville visa vad hon åstadkommit, att hon också var viktig och räknades. Jag svalde tårarna, tog min dotter i knäet och förklarade för henne att kärleken rymmer hur många som helst. Att hon ska bo hos oss resten av livet och att hon alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta eftersom hon är min första dotter. Och det kan ingen ta ifrån henne. Nånsin.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med den här berättelsen. Kanske att det vi vuxna tar för givet inte är så självklart för våra barn. Att hur vi än försöker förbereda dem inför livet så kanske vi inte alltid lyckas. Att det enda vi kan göra är att göra vårt bästa och sen hålla tummarna för att det är tillräckligt. Och att ett litet skevt pepparkakshus med non-stop och glasyr kan vara nyckeln till ett barns tankar.

Kommentera artikeln nedan eller diskutera vidare i forumet.