Syskonamning
av Anne Liljeblad
När jag, tretton år efter mitt första, blev gravid med mitt andra barn var amningen det jag såg fram emot allra mest. Jag mindes hur praktiskt jag tyckte det var att amma; bröstmjölken var ju alltid med och den är miljövänlig, billig, har alltid rätt temperatur, hygienisk och snyggt förpackad inte att förglömma, hahaha! Amningen är en enkel källa till närhet, den funkar som tröst, sövning och mysfaktorn är hög och allt det där. Jag tänkte mig att jag ville amma tills han själv valde att sluta, i allafall de två första åren i enlighet med WHO:s rekommendationer.
Den lille gossen anlände med dunder och brak två månader för tidigt och det tog fyra månader att få amningen att flyta på någotsånär felfritt. Efter allt nedlagt jobb på att få amningen att fungera kändes det som att jag aldrig skulle vilja sluta, det var ju underbart när det klaffade! Men ganska snart efter förlossningen började vi diskutera syskon. Vi är ju inte purunga längre och det tog lite tid för oss att bli gravida. Vi bestämde oss för att försöka så fort min kropp sparkade igång och det visade sig bli mycket snart, trots mycket intensiv helamning. Fem månader efter sonens födelse var jag gravid igen.
Innan den här situationen uppstod hade jag aldrig ens tänkt tanken på att man kunde amma syskon. Jo tvillingar förstås, men inte att man kunde amma under graviditet och sedan amma både det stora syskonet och den nya bebisen. Det var på forumet alltforforaldrar.se som jag kom i kontakt med termen syskonamning för första gången, och det är jag oändligt tacksam för, annars hade jag nog aldrig tänkt tanken på att fortsätta!
Intresset för detta fenomen, som jag aldrig förr sett eller hört talas om, steg och jag läste det jag kom över. Min upplevelse är att det är ganska ovanligt och något som inte heller är så uppmuntrat inom mödravården, många mammor får order om att sluta amma vid inskrivningen på MVC. Skrämselpropaganda från vården och misstrogenhet från familj och vänner i kombination med en nygravid kvinnas vilja att göra ”det bästa” för sitt väntade barn leder nog till att många potentiella syskonamningar slutar där. Jag blev dock fast besluten att både ha kakan och äta den. Jag frågade runt lite på diverse amningsfora på Internet och fick i allafall lite på fötterna så jag kunde upplysa en frågande omgivning om hur det skulle fungera rent fysiologiskt. Den praktiska och den mentala biten hade jag däremot inte en susning om! Vanliga kommentarer var tex:
”risken för missfall är mycket högre om man ammar under graviditeten”, ”men då kommer ju storasyskonet ta all mjölk för bebisen!”, ”blir inte storasyskonet svartsjukt när det kommer en bebis som också ska ligga vid bröstet?”
Envis som jag är gick jag in i syskonamningen med inställningen: ”men hur svårt kan det vara egentligen?” Jag bestämde mig för att kasta mig hals över huvud rakt ut i det okända. Skulle det inte funka fick jag väl ta tag i det då.
Det väntade barnet föddes en månad för tidigt när storebror var 13½ månad. Jag förlöstes med kejsarsnitt och tjatade hem oss efter 36 timmar. Amningen kom igång efter ett dygn helt utan rootingreflex och har funkat felfritt sedan dess. Jag måste säga att det inte kunde varit lägligare för syskonamning än när jag kom hem från BB, storebror var supermammig och lite orolig över detta konstiga som hände – mamma borta och kommer hem med ett gnyende knyte! – och han hade ett extremt stort närhetsbehov. Genom amningen kunde jag enkelt ge honom närheten samtidigt som lillebror och de fick en chans att bekanta sig. Som vi alla vet kräver dessutom en nyfödd ofta rätt mycket tid vid bröstet och det är inte det lättaste att hinna med om man också har ett syskon hemma som kräver sitt. Dubbelamningen blev min räddning och mitt andningshål. När allting körde ihop sig satte jag mig med bebisen i soffan och sen fick storebror klättra upp och ta det andra bröstet. Inte ett spår av svartsjuka så långt ögat nådde, tvärt om var det som den allra naturligaste sak i världen.
Nu har det gått fyra och en halv månad sedan den dagen vi kom hem från BB och så här i backspegeln kan jag bara säga att jag är mycket lyckligt lottad som fått uppleva detta och att jag är glad att jag följde mina instinkter och fortsatte amma. Att se båda sina små gossar vid varsitt bröst, hållandes hand... ja... hur beskriver man den känslan? Jag vet inte, men himmelrike på jorden ligger i allafall nära!
Anne Liljeblad (aka Pallas)
posted by Jorun at 10:58
25 Comments:
:-) Jag ville syskonamma våra två små men stötte på motstånd från MVC, släkten och alla proffstyckare (som så klart inte hade syskonammat). Alla var så negativa och menade att det skulle bli alldeles för jobbigt. Så jag avvande äldsta dottern under graviditeten. Hoppas att det blir mer allmänt känt hur syskonamning fungerar, så att fler av de som vill vågar prova. Någon som vet om man kan återuppta amningen med det äldre barnet efter en lång tids uppehåll, om barnet verkar intresserat? Storasyster är drygt 2 1/2 och verkar ha glömt sin amning, hon visar ingen svarsjuka kring detta, men ibland undrar jag hur det skulle ha varit att tandemamma.
Wow vad häftigt! Låter jättemysigt!
:-)
Härligt att du följde din instinkt och att det gav dig lite andrum med två så små barn.
Jag måste erkänna att jag tyckte syskonamning verkade väldigt konstigt och definitiv ingenting jag såg mig själv göra...men så blev det under några månader för mig med. Storasyster var drygt 2 år, ammades ff till sömns om kvällen och fick fortsätta med det även när lillebror kom.
Ammade en hel del under graviditeten och värkarna satt igång just under läggningen av storsyster...lite märkligt men häftigt!
WOW! häftigt... :-) Jag skulle absolut syskonamma om det blir aktuellt. Som Pallas skriver, då får båda syskonen uppmärksamhet och närhet samtidigt.
Fantastiskt praktiskt helt enkelt :-)
Underbar bild!
Härligt :-D
"Att se båda sina små gossar vid varsitt bröst, hållandes hand... ja... hur beskriver man den känslan? Jag vet inte, men himmelrike på jorden ligger i allafall nära!"
Sitter här och är alldeles rörd. Tårarna rullar för min kind. Vilken underbar beskrivning. Tänk om världen kunde vara lite mer öppen. Man diskuterar knappt krig och förstörelse, men om någon råkar amma sitt barn, eller bägge sina barn (!)... hjälp! Då blir det prat i kafferummet.
Tänk, om livet omkring oss vore lite mer ödmjukt. Tänk, om vi inte vore rädda för det som är naturligt och kärleksfullt...
Tack, för din fina artikel!
Kram
April (www.sjalbarn.se)
Tack för så fint beskrivet om något som så många håller som otänkbart. Jag ser fram emot vårt andra barn och hoppas att vi kommer att ha lika positiva upplevelser som ni har haft :)
Kramar emma (emmahawk på sjalbarn)
WOOOOOW! Vilken underbar bild... Gissa om jag blir avis!!! Jag tycker det verkar fantastiskt att tandemamma...När vi sa till vår barnmorska på MVC att vi gärna ville ha ett barn till tätt så var den första kommentaren från henne: Du vet väl att du kan amma två barn samtidigt! Men att det är bra för kroppen att vila ngn mån efter helamning innan man blir gravid igen.... Super tänkte vi, men här lyser mensen med sin stora frånvaro...men vi har ju tid på oss ännu, Vigo är ju bara 7 mån
Den vackraste bild jag sett.
fasen va mysigt de låter!! åå så skulle ja oxå velat göra! fast min dotter är ju tio månader snart å inga fler barn i sikte...men jag njuter av våra amningsstnder..
Underbar bild, underbar text! /Majasmamma på fl.
Jätte vacker bild och jag blir så avundsjuk på att du fick amningen att fungera under graviditeten.
I övrigt så avrådde även min barnmorska mig att fortsätta att amma. hennes anledning var att amningen kan framkalla sammandragningar som kan leda till för tidig förlossning. Jag blev jätte skrämd. jag hoppas att man även inom mödravården blir öppnare för ämnet inom en snar framtid.
varma hälsningar // caroline (Reva -fl & Gaya -sjalbarn)
Det är fan skrämmande att det finns så sjuka människor! Vidrigt är vad det är!! Barn som kan gå ska inte ammas. Vill du ha nån som suger dig på brösten så kan du ju höra med karln din, va säkert ett tag sen han fick sig nåt! Psyket nästa säger jag bara!
Daddy pleasure på fl jag tycker detta är upprörande..... självklart ska du inte behandla dina barn olika ... studier visar att barn som ammar länge blir smartare mår bättre osv.. bara den minsta får först och satt det räcker då stödjer jag dej in i det sista ... skit i vad folk tycker följ ditt hjärta och sätt upp när det får räcka för barnet det finns ju då det är dax att sluta ... har en fundering bara dom som skriver dumma grejjer här och inte fattar ett skit för att dom är trångsynta förstår inte dom att varje gång dom tar upp sitt barn i famnen "som kan gå" så gör dom samma fel som dom påstår du gör så alla som läser detta och är imot "tänk på det vem är nu äcklig"
my regards daddy P
Dags för en liten uppdatering kanske? Nu är storebror 2½ och lillebror nästan 1½ och jag ammar dem båda fortfarande. Det funkar mycket bra och jag är så glad att jag fått uppleva detta. Det är rätt lustigt att man blir kallad sjuk och vidrig, ja jag har tom blivit kallad pedofil *haha* när man ger sitt barn bröstet. Att låta treåringar suga på nappar och nappflaskor är det dock aldrig någon som hävdar att föräldrarna borde spärras in för. Det säger en hel del om den sjuka synen på bröst som mäns ägodel tycker jag. Varför skulle jag låta min man suga på mina bröst när de är till för barnen? Får folk inte lära sig logik i skolan längre?
Kanske borde skriva en uppföljningsartikel snart...
Väl skrivet! Även om jag personligen inte skulle välja att syskonamma. Kanske för att jag inte skulle vilja ha barn tätt inpå varandra. Kan inte någon ta bort det inlägg som en viss anonym skrev om att låta karln suga på tutten? Jag tycker att det är så osmakligt!
usch jag tycker det är ganska äckligt att låta ngn som är 2.5 år amma..tom den som är 1.5...ge dom vanlig mat ist
Vilken underbar berättelse. Vad härligt att höra någon följa sitt hjärta och sin magkänsla trots andras kommentarer och tyckande!!!!!
Tycker det är jättetufft att detta fungerar. Själv trivdes jag inte med att amma mitt första barn, lade av snabbt. Funderade på att inte amma andra barnet alls, men tänkte om och gav det en chans för hennes skull. Fungerade inte något vidare så jag lade av efter 2 månader. Fast hade det fungerat hade jag ammat längre, för det är trots allt väldigt mysigt. Däremot har jag väldigt svårt att se mig själv amma min 3årng. Känns "fel", hon är ju så stor! Jag tänker att hon får massa närhet, när hon vill, utan att behöva ha min tutte i mun. Vet inte om själva bröstmjölken ger ett så stort barn något? Men men, även om jag inte skulle amma ett så stort barn (typ över 1 ½ eller så) så tycker jag att det är fantastiskt att det´ta med att amma två barn fungerar så bra för dig/er.
Lycka till i fortsättningen!
/mammatillmiranda på fl
Jag tycker att amningen är något som hör spädbarnstiden till, 0-12 månader. Givetvis gör ju folk som dom vill och som passar dom, men man kan också spekulera i om det ligger psykologiska orsaker bakom ett sådant val.
Apropå att ge karln bröstet istället... Så tycker jag Pallas har helt rätt i att det säger något om synen på bröst som mäns ägodelar.
Själv fick jag en helt ny och mycket positiv relation till min egen kropp när jag ammade, och faktiskt upplevde jag mina bröst som avsexualiserade. Känns verkligen mer skumt att låta sin partner suga på brösten än att amma sitt småbarn. Jag vill absolut inte ha någon karl där!
Nja, tycker väl inte riktigt att detta ser "normalt" ut men vem är normal för tiden? :-) Undrar också om det kan finnas psykologiska orsaker bakom detta, att man tex har svårt att skiljas från sitt barn, om de som väljer att amma så här länge har liknande bagrunder/barndomar?
UNDERBART!
Är också långammare, har dock inte syskonammat - tyvärr. Hoppas att du liksom jag skiter i alla elaka och helt onödiga kommentarer om att det är äckligt osv. Det är bland det bästa vi kan ge våra älskade barn.
Go for it girl! Håller på dig.
Skicka en kommentar
<< Home