Nära föräldraskap och dagis
av Catleya
Går Nära föräldraskap och dagis över huvudtaget ihop för små barn? Det var med stor vånda vi accepterade en dagisplats för vår då ett år gamla son. Vi tyckte egentligen att han var väl liten, men alternativet hade förmodligen varit att vänta ett år till. Det hade inte fungerat för oss. Vi valde ett minimalt antal dagar. Sonen går tre förmiddagar i veckan. Med gråten i halsen påbörjades inskolningen. Pappan fick ta den första veckan.
Utifrån sonens personlighet trodde jag nog att dagis skulle kunna fungera för honom. Han är glad, social och viljestark. Han är väldigt tydlig med vad han vill och tar motgångar med hyfsat jämnmod. Samtidigt är han mammig och var inte van vid att bli passad av andra. Det visade sig att sonen fullständigt älskade utevistelsen på dagis. Glad och smutsig som en gris tumlade och sprang han runt på gården.
Värre var det med matsituationen. Att sitta ner och äta med de andra passade honom inte alls. Vi började med att stryka frukosten, så att det inte både blev lämning och matsituation amtidigt. Luncherna var fortfarande katastrof och vi var beredda att stryka dem med. Ge det tid, rådde personalen. Sedan kom de själva på lösningen. Sonen var helt enkelt helt utmattad när det var lunchdags. De införde en egen sovpaus för honom i vagnen ute. Vi kunde andas ut.
Nu, med snart en termin till ända, kan jag summera att det har gått över förväntan. Personalen har varit lyhöra och sett till sonens behov. De låter honom sova om han behöver, matar honom med banan om det behövs. Det som återstår är att han skall sova tillsammans med de andra barnen, men det är ingen brådska. Hellre än att det blir gråt och panik vid sovningen för sonen, som helst snuttar sig själv till sömns eller somnar i vagnen eller bilen, men aldrig har somnat själv, lägger vi till ytterligare förmiddagar efter jul.
Min slutsats utifrån detta är att nära föräldraskap och dagis fungerar. Det kanske inte är den bästa av världar, men det är så vårt samhälle ser ut idag för många människor. Jag tror inte att min son tar skada av att gå på dagis. Kombinationen av hans personlighet, ett bra dagis och att vi föräldrar anpassar omständigheterna efter hans behov gör att jag tänker att det tillför honom något.
Kommentera artikeln nedan, eller kliv in på forumet och diskutera!
Utifrån sonens personlighet trodde jag nog att dagis skulle kunna fungera för honom. Han är glad, social och viljestark. Han är väldigt tydlig med vad han vill och tar motgångar med hyfsat jämnmod. Samtidigt är han mammig och var inte van vid att bli passad av andra. Det visade sig att sonen fullständigt älskade utevistelsen på dagis. Glad och smutsig som en gris tumlade och sprang han runt på gården.
Värre var det med matsituationen. Att sitta ner och äta med de andra passade honom inte alls. Vi började med att stryka frukosten, så att det inte både blev lämning och matsituation amtidigt. Luncherna var fortfarande katastrof och vi var beredda att stryka dem med. Ge det tid, rådde personalen. Sedan kom de själva på lösningen. Sonen var helt enkelt helt utmattad när det var lunchdags. De införde en egen sovpaus för honom i vagnen ute. Vi kunde andas ut.
Nu, med snart en termin till ända, kan jag summera att det har gått över förväntan. Personalen har varit lyhöra och sett till sonens behov. De låter honom sova om han behöver, matar honom med banan om det behövs. Det som återstår är att han skall sova tillsammans med de andra barnen, men det är ingen brådska. Hellre än att det blir gråt och panik vid sovningen för sonen, som helst snuttar sig själv till sömns eller somnar i vagnen eller bilen, men aldrig har somnat själv, lägger vi till ytterligare förmiddagar efter jul.
Min slutsats utifrån detta är att nära föräldraskap och dagis fungerar. Det kanske inte är den bästa av världar, men det är så vårt samhälle ser ut idag för många människor. Jag tror inte att min son tar skada av att gå på dagis. Kombinationen av hans personlighet, ett bra dagis och att vi föräldrar anpassar omständigheterna efter hans behov gör att jag tänker att det tillför honom något.
Kommentera artikeln nedan, eller kliv in på forumet och diskutera!














2 Comments:
Håller helt med dig! :-) Ett bra dagis med bra personal, deltidsarbete för både mig o min man och vi har skapat det som passar oss bäst! Alla i familjen är nöjda o glada!
min son ska börja på dagis snart (14 månader gammal) - jag utövar väl i stort sätt ett nära föräldraskap, medans hans pappa inte gör det. vi håller på att separera och relationen har länge varit osund på många sätt och är i de värsta situationerna även våldsam. jag tror att min pojke kommer att uppleva dagis som ett andningshål - han är trots allt väldigt social och trygg. förutsatt att personalen är lyhörd så tror jag det kan gå bra. jag tror även att vi som föräldrar kommer att må mycket bättre när vi slipper träffas hela tiden (han bor hos mig men hans pappa är föräldraledig) för överlämningar när båda parter fortfarande bär på så mycket ilska och irritation är ingen hit... men det är inte utan att jag känner lite ångest för att lämna honom med främmande människor och barn, speciellt som han i stort sätt aldrig haft jämnåriga omkring sig. Oj, nu märkte jag att jag skulle kunna gå på i evigheter... verkar som jag saknar forum att prata i ; ). men det var roligt att läsa om lillkillen som berikas av dagis, jag hoppas det kan bli så även för min son!
Skicka en kommentar
<< Home