När sonen föddes var vi väl förberedda med flera blöjpaket i olika storlekar under skötbordet. Som så många andra. Och som så många andra stod vi där och bytte blöjor dygnet runt. Och smorde in röda rumpor. Och ibland lät vi sonen lufta rumpan. Och precis varje gång så kissade han. Rakt på mamman eller pappan!

En dag hamnade jag framför ett forum jag inte varit inne på förut. Jag läste några inlägg och fascinerades mer och mer av bilden som framträdde. Det handlade om små bebisar, inte ens en månad gamla, som inte hade blöja, och som kissade och bajsade på pottan. Men hur var detta möjligt? Jag såg framför mig kisspölar och bajshögar i hela lägenheten och på mina kläder och i sängen. Och hur var det egentligen med potträning? Var det inte så att barn kunde bli traumatiserade vid för mycket tjat om pottan? Jag läste vidare och insikten djupnade. Det handlade inte om potträning, det handlade om att lyssna på sitt barn. Likväl som ett litet barn berättar att det är hungrigt, säger det till när det behöver kissa eller bajsa. Barnet berättar och föräldern svarar. Med att erbjuda bröstet/nappflaskan om det är matdags, med att erbjuda pottan/toaletten/badkaret om det är kissdags.

Förutom att lyssna på barnets kommunikation, speciella kroppssignaler eller ljud, handlar det om att lyssna på den egna intuitionen, att upptäcka mönster och att erbjuda toaletten rutinmässigt, t ex efter amning, efter sömn och ett (oftast) säkert kort - efter sjalbärande. Elimination Communication eller toakommunikation eller blöjfritt.

Jag beslöt mig för att testa. Sonen var då fem månader. Första steget var enkelt: av med blöjan. Andra steget lite svårare: lyssna. Hoppsan! Där hade han kissat, och han hade ju inte sagt till innan, eller? Eller var det en speciell min? Ett gnällande ljud? Efter ett tag kunde jag utröna ett mönster. Sonen kissade varje gång han vaknade, strax efter amning och däremellan efter stunder då han stannat upp sina rörelser och sett koncentrerad ut. Vid dessa tillfällen började jag erbjuda honom att kissa i handfatet/pottan/toaletten, beroende på vad som var närmast, samtidigt som jag sa: Ksss! Ksss! Och han kissade.

Sedan dess använder vi blöjor som backup, skötbordet är sålt, och att lufta rumpan är en självklarhet och inget undantag. Som allt annat i livet, går EC i vågor. Vissa perioder fungerar det bättre, ibland sämre. Men det handlar hela tiden om att lyssna, svara och sedan respektera barnets gensvar. Inga berömmelser. Inga straff. Blir det kiss i pottan. Helt okej. Blir det kiss på golvet. Ingen big deal. Vill barnet inte bli kissad, så väntar man ett tag. Kanske en dag, kanske längre. Det är barnet som avgör när det känns bra att bli kissad igen.

Fördelarna med EC är många (närmare bestämt 81 ;-) och man
finner bland annat:
* att barn som kissar viljemässigt tömmer blåsan, medan barn som kissar i
blöjan småskvätter hela tiden, vilket ökar risken för urinvägsinfektioner.
* att ett barn som blir kissat lär känns sin kropps signaler. Det lilla
spädbarnet berättar när det är kiss eller bajsdags, men om vi inte lyssnar
på barnet kommer det så småningom sluta kommunicera och även förlora
kontakten med sin kropps signaler. Och så har vi lärt barnet att kissa i
blöjan istället.
* att kommunikationen mellan föräldrar och barn stärks.
* och att utgifterna minskar drastiskt!!! (Varje år säljs blöjor för cirka en miljard kronor, bara i Sverige, och för en familj med ett barn beräknas utgiften ligga runt 5000 kronor).

Blöjor är ett modernt påfund och förmodligen mest tillverkade för föräldrarnas skull, inte för barnets. Ser man till andra kulturer är EC en naturlig del av livet. Genom att bära sitt barn och vara nära det hela tiden lär man så småningom känna igen dess signaler. Något som praktiseras i bland annat många asiatiska och afrikanska länder. Och som den moderna västvärldens mammor och pappor ersatt med superabsorberande blöjor som räcker tills barnet är skolmoget.

Varför först lära sitt spädbarn kissa och bajsa i blöjan, för att sedan när det är några år gammalt lära det att använda pottan, när barnet själv berättar att det behöver kissa och bajsa och man helt enkelt kan erbjuda pottan från första stund. Det enda som krävs är en bebis och en närvarande förälder! (Och liksom det aldrig är för tidigt att börja, så är det heller aldrig för sent ;-).

Diskutera gärna artikeln i forumet eller lämna en kommentar nedan.