En kväll demonstrerade min yngsta dotter faran i att undervisa barn i obeväpnade stridstekniker innan de är mogna att hantera ansvaret. Drygt nio månader gammal genomförde hon en perfekt Jeet Kune Do ögonattack rakt i mitt högra öga. Skämt åsido, under resten av kvällen kunde jag inte öppna ögat, allt medan en ändlös flod av tårar strömmade från båda ögonen och näsan, och huvudet och högra örat brände som av feber.

Jag var så påverkad att jag inte kunde hantera en enkel telefonkonversation – min fru ringde S:t Eriks ögonsjukhus två gånger och fick höra att det tycks vara en vanlig fara när man är förälder (du har härmed blivit varnad). Sköterskan sa att min hornhinna troligen hade blivit skadad men att om det blev någon förbättring till nästa dag så skulle den självläka, även om jag någon gång skulle behöva testa synen för att undersöka om jag fått permanenta skador. Det är särskilt förargligt med tanke på att jag hade perfekt syn (1.0) på högra ögat före den här händelsen medan jag är väldigt kortsynt på det vänstra (0.01). Jag är villig att ge ett öga för visdom men inte båda.

I vanliga fall tar jag aldrig värktabletter men till slut tog jag ett gram paracetamol i hopp om att faktiskt kunna somna, vilket jag till slut gjorde, bara för att vakna en timme senare eller så när värktabletten började tona av. Lyckades somna igen tills larmklockan väckte mig 04.11 (”Vad står det där o:et för? o gud det är tidigt”) så att jag hade en timme på mig att stappla runt i dvala innan jag tog 05:11-bussen som tog mig till min tredje natt av min senaste filminspelning. Lyckligtvis kunde jag öppna ögat vid det här laget men när jag satt vid min laptop 24 timmar efter incidenten måste jag hålla ansiktet obehagligt nära skärmen för att kunna läsa, och att se på TV eller DVD kom inte på frågan. Mina herrar och damer, får jag presentera min dotter, tränad i de dödliga konsterna från en tidig ålder. Önska mig lycka till.

Fotnot: Jag tycker att min nio månader gamla dotter har bevisat på ett avgörande sätt att under rätt omständigheter spelar storlek ingen roll och att kampsporter faktiskt fungerar. Om en kvinna kan öva in en effektiv attack mot ögat så till den grad att hennes muskelminne är tillräckligt effektivt för att överbrygga den alltför ofta förlamande stressen och rädslan som en oväntad attack orsakar, borde hon kunna fullständigt förgöra sin motståndare – under timmar kunde jag inte göra mycket mer än sitta med huvudet i händerna.

Kommentera VikingDads blogg nedan, eller diskutera vidare i forumet.