Med amningsnapp och kärlek
av Julia
Äntligen så var hon ute! Det lilla knytet som låg vid min sida och gnydde, som jag skapat. Som jag skulle föda, göda och ta hand om. Vi låg där i säkert en halvtimme alldeles nära varandra.
- Har hon inte börjat suga än? var det första sköterskan sa när hon kom för att titta till oss. Suga, vadå suga? Vi låg ju där och myste.
- Nä, vi får nog hjälpa henne på traven, sa sköterskan och tog ett stadigt grepp om min dotter och tryckte in mitt ena bröst i hennes mun.
Nu, tänkte jag, nu ska jag ge min dotter den kärleksfullaste gesten en människa kan ge en annan. Nu ska jag äntligen få amma! Men upp som en sol och ner som en pannkaka. Tutten åkte ur hennes mun och hon började spotta och fräsa. Efter flera försök så gav sköterskan upp.
- Hon suger fel, blev diagnosen.
Sen skickades vi vidare till patienthotellet. Hela det första dygnet fick Alva gå utan mat och när natten kom så började hon att skrika. Efter 3 timmars hopplösa försök till att trösta henne kom en barnmorska in.
- Här är det visst någon som är hungrig, kom så ska jag visa dig hur man ammar, sa hon och så upprepades samma procedur som på BB.
Alvas första mål mat blev ersättning och när jag åter lämnades ensam så kände jag mig som världens sämsta mamma. Jag kunde ju inte enns ge mitt eget barn mat. Det som ska vara det naturligaste i världen. Morgonen efter så fick jag en s.k. ammningsnapp.
- Att ha tills vidare. Innan hon lär sig suga rätt.
Och äntligen så fungerade det!
Nu, fyra veckor senare så använder jag fortfarande ammningsnappen. Och det här med att "lära sig att suga rätt" kan slänga sig i väggen. Efter att ha suttit där dag ut och dag in och storgråtandes försökt lära henne suga utan napp höll på att ta knäcken på oss båda. Det var först när jag började tänka på vad som känns bra för mig och inte hur alla andra tycker att det ska gå till som jag kunde slappna av lite.
Och att min dotter suger "fel", det är jag och ingen annan som ska amma henne. Kärlek kan alla ge min dotter men bara jag kan ge henne mat, och tröst när magen kniper lite. Sruntsamma då att en lite plastbit sitter mellan oss. Dessutom så slipper jag besvär med såriga bröstvårtor!
- Har hon inte börjat suga än? var det första sköterskan sa när hon kom för att titta till oss. Suga, vadå suga? Vi låg ju där och myste.
- Nä, vi får nog hjälpa henne på traven, sa sköterskan och tog ett stadigt grepp om min dotter och tryckte in mitt ena bröst i hennes mun.
Nu, tänkte jag, nu ska jag ge min dotter den kärleksfullaste gesten en människa kan ge en annan. Nu ska jag äntligen få amma! Men upp som en sol och ner som en pannkaka. Tutten åkte ur hennes mun och hon började spotta och fräsa. Efter flera försök så gav sköterskan upp.
- Hon suger fel, blev diagnosen.
Sen skickades vi vidare till patienthotellet. Hela det första dygnet fick Alva gå utan mat och när natten kom så började hon att skrika. Efter 3 timmars hopplösa försök till att trösta henne kom en barnmorska in.
- Här är det visst någon som är hungrig, kom så ska jag visa dig hur man ammar, sa hon och så upprepades samma procedur som på BB.
Alvas första mål mat blev ersättning och när jag åter lämnades ensam så kände jag mig som världens sämsta mamma. Jag kunde ju inte enns ge mitt eget barn mat. Det som ska vara det naturligaste i världen. Morgonen efter så fick jag en s.k. ammningsnapp.
- Att ha tills vidare. Innan hon lär sig suga rätt.
Och äntligen så fungerade det!
Nu, fyra veckor senare så använder jag fortfarande ammningsnappen. Och det här med att "lära sig att suga rätt" kan slänga sig i väggen. Efter att ha suttit där dag ut och dag in och storgråtandes försökt lära henne suga utan napp höll på att ta knäcken på oss båda. Det var först när jag började tänka på vad som känns bra för mig och inte hur alla andra tycker att det ska gå till som jag kunde slappna av lite.
Och att min dotter suger "fel", det är jag och ingen annan som ska amma henne. Kärlek kan alla ge min dotter men bara jag kan ge henne mat, och tröst när magen kniper lite. Sruntsamma då att en lite plastbit sitter mellan oss. Dessutom så slipper jag besvär med såriga bröstvårtor!
posted by Jorun at 13:07
6 Comments:
Hej Julia! Din berättelse var som en kopia av min första tid med min dotter på bb. Efter att ha blivit tilltvingad till bröstet av "hjälpsam" personal på bb började hon gråta så fort jag försökte lägga henne till bröstet. Till slut var det en nattsköterska som tyckte att min dotter hade tungan långt bak i munnen när hon sög och uppmanade mig att prova med amningsnapp och äntligen funkade det! Däremot var det ingen som upplyste mig om hur snabbt bebisar vänjer sig vid amningsnappen och ej tar utan. Jag gjorde ett par halvhjärtade försök att bli av med den men orkade inte heller med skrikprotesterna. Det blev för mycket då hon även skrek för magont. Det går dock utmärkt att amma med amningsnappen hela amningsperioden. Man måste bara komma ihåg att alltid ha den med sig! En killkompis såg mig amma en gång och utbrast "Har du en adapter!?" Ganska roligt uttryckt eller hur?! Känns det bra att amma med amningsnappen så fortsätt med det, det går alldeles utmärkt. Jag ammade min dotter i 13 månader och hade aldrig några problem pga "plastbiten"
Hej Julia! Din berättelse var som en kopia av min första tid med min dotter på bb. Efter att ha blivit tilltvingad till bröstet av "hjälpsam" personal på bb började hon gråta så fort jag försökte lägga henne till bröstet. Till slut var det en nattsköterska som tyckte att min dotter hade tungan långt bak i munnen när hon sög och uppmanade mig att prova med amningsnapp och äntligen funkade det! Däremot var det ingen som upplyste mig om hur snabbt bebisar vänjer sig vid amningsnappen och ej tar utan. Jag gjorde ett par halvhjärtade försök att bli av med den men orkade inte heller med skrikprotesterna. Det blev för mycket då hon även skrek för magont. Det går dock utmärkt att amma med amningsnappen hela amningsperioden. Man måste bara komma ihåg att alltid ha den med sig! En killkompis såg mig amma en gång och utbrast "Har du en adapter!?" Ganska roligt uttryckt eller hur?! Känns det bra att amma med amningsnappen så fortsätt med det, det går alldeles utmärkt. Jag ammade min dotter i 13 månader och hade aldrig några problem pga "plastbiten"
Även jag känner igen mig. Min dotter föddes för tidigt och hade dålig sugreflex. Ja, hon var inte intresserad av bröstet öht, men med ammningsnappen fungerade det. Nu ammar vi med "bara" bröstet. Det tog ca en månad att vänja henne av med nappen. Vi prövade lite då och då utan, vid tillfällen då både hon och jag orkade med det (dvs inte när det var panik-hunger eller mitt i natten). Skönt att slippa den men jag skulle inte tvekat en sekund att fortsätta använda den om det inte funkat utan! Tror även att nappen, precis som du skriver, bidrog till att jag slapp nybörjar-bekymmer som onda bröstvårtor osv!
Grattis till dottern! :-)
Amningsnapp har räddat många amningar, det ska man verkligen inte glömma bort! Ibland blir det lite för negativt med alla varningar för risker med amningsnappar - visst så kan det tex ju öka risk för mjölkstockning, men det väljer man mellan att inte kunna amma alls och ha en fungerande amning med amningsnapp så är ju valet enkelt!
Jag hade själv hemska problem med såriga bröstvårtor, och ångrar att jag inte började med amningsnapp tidgare än jag gjorde. Men nappen räddade i alla fall min amning som var på väg att totalhaverera.
Sedan är det ju tragiskt att man på BB år 2006 fortfarande får mer stjälp än hjälp med att börja amma.
Hej Julia! Även jag känner igen mig. Fast alla på BB var jättesnälla och jag upplevde aldrig någon press att amma. Det var mer "ok, vi provar lite, sen ger vi ersättning." Jag ammade lite med napp och gav ersättning första två veckorna. Sen var det bara napp och amning utan vare sig mjölkstockning, ont i brösten eller såriga bröstvårtor. Efter två, tre månader kände jag att det började bli jobbigt att alltid komma ihåg nappen och frågade min BVC-sköterska hur jag skulle göra nu. "Sluta du, hon är ju stor nu och vet vad bröstet innebär!" blev svaret. Jag slutade från en amning till en annan. Bebisen fattade direkt att man skulle suga, även om "nappen" hade krymt. DÅ fick jag i och för sig alla "nybörjar" grejerna också; mjölkstockning, ont i bröstet och ett sår. Fast då var jag mer rutinerad som mamma och trygg i mig själv, så jag klarade det rätt bra. Snart kommer bebis nummer två och funkar inte amningen redan på BB så tänker jag använda napp igen. Det är så mycket annat som är nytt ändå med en ny liten individ att ta hand om, så struliga bröst slipper jag gärna- nu när jag vet att man kan (i alla fall skjuta upp det tills vardagen är normal igen!).
Tack!! För era berättelser!! Jag har ammat mina båda barn med amningsnapp och dåligt samvete för jag trodde att alla andra kunde få till det så småningom utan. Mina barn har bara inte kunnat amma utan nappen som adapter och det har varit urjobbigt med alla kommentarer. Nu vet jag att det inte bara var för oss som det inte funkade...
mvh Helen
Skicka en kommentar
<< Home