Vi har haft turen att få ärva massa saker från D’s bror där tre tjejer har föregått Lovis . Vi fick ärva en vagn vilket vi är väldigt glada över då de är otroligt dyra. Och en vagn ska man ju ha. Vi har också fått ärva kläder, en bärsele och leksaker. En spjälsäng ville vi ha och fick också en av Lovis farmor. För det ska man ju också ha.

Efter att ha provat bärsjalen då Lovis bara var några dagar gammal ubrast D – Vad ska vi med en vagn till? Spjälsängen används än så länge som påklädningsplats för Lovis. Bärselen har vi inte testat än.

Jag läste en tråd på Familjeliv som tog upp frågan om det hade blivit som man tänkt sig när man fått barn. Detta är mitt favoritinlägg: ”Vaggan, knappt använd. Erbjuden två spjälsängar... Funderar över om man kan hägna in dubbelsängen istället?”

Jag funderar på hur det är för mig. Har det blivit som jag tänkt mig? Och jag måste nog svara ja. Vi använder sjalen ganska mycket, vi har inga problem med att ha vårt barn mellan oss i sängen. Jag trivs med att amma (vilket tack och lov har fungerat bra från början) och stöttas av min man att göra det när helst vårt barn vill. Även om andra runt omkring tycker att det kan bli för mycket. Vi trodde att vi ville ha vårt barn nära och det har jag hittills aldrig upplevt som jobbigt. På det stora hela blev det nog så bra som jag också hade önskat!

Blev det som du hade tänkt?