VS

Som jag skrivit tidigare har vi varit i valet och kvalet om Lovis ska ha napp eller inte. Varken jag eller D hade napp när vi var små vilket säkert påverkat oss. Jag hade tummen och D ratade allt.

Vi tilltalas heller inte av att använda nappen som en propp. På engelska heter den ju till och med pacifier. Och så de praktiska anledningarna.

Vad nu än anledningen må vara har vi inte riktigt känt för att lilla L ska ha napp. Trots att man nu också kan läsa att napp kan minska risken för plötslig spädbarnsdöd.

Men när lillskruttan inte sov på en vecka för ett tag sedan kände vi att napp kanske ändå skulle underlätta för oss alla. Vi hade fått söta namn-nappar i present från D’s jobb som vi testade men dessa föll inte vår tjej i smaken. I helgen införskaffade jag flera olika nappar efter förslag från andra mammor. Det inhandlades kortare nappar i både latex och silikon. Någon av dem stannade kvar i munnen en liten stund, hon verkade tycka att det var en liten rolig grej och skrattade när vi kom med dem. Men de stannade aldrig så länge där inne.

Ingen napp alltså. Men ingen tumme heller! Det kanske kommer dock. Lilla L verkar inte riktigt ha fått tag på den. Ibland suger hon på hela handen istället. Vi hoppades lite på att hon ska börja suga på tummen så att vi slipper ta något aktivt beslut själva ;)

Visst borde det gå att reglera nappanvändandet? Köper barnet att bara få napp på natten till exempel? Någon som har erfarenhet?