Bara en månad in i graviditeten fick vi beskedet att det var två små hjärtan som slog i min livmoder. Det var svårt att föreställa sig vad det skulle innebära att vara tvillingförälder. Vi hade ju barn sedan tidigare, men två små på samma gång! Vänta barn - böckerna ägnade någon enstaka sida åt tvillinggraviditeten, som oftast slogs samman med trillinggraviditeten samt kapitlet om prematur förlossning och kejsarsnitt. I mitt fall blev det dock nio månader, eller 38 veckor och tre dagar för att vara exakt, samt vaginal förlossning, och graviditeten var fylld av samma längtan, väntan och också oro, som många gravida kvinnor känner. Ovanpå det hade jag några tidiga sammandragningar, sjukskrivning samt 30 kg extra tyngd. Min magkurva fick inte plats på barnmorskans papper och mina fötter svullnade upp fem storlekar.

Jag funderade en hel del på hur Nära Föräldraskap skulle kunna se ut med två bebisar på samma gång, samt storasyskon. Sjalar och bärselar låg redan i garderoben och väntade, i familjesängen skulle två små knyten också kunna få plats och jag läste på om dubbelamning. Att vi inte införskaffade någon tvillingvagn utan tänkte nöja oss med bärredskap, i alla fall den allra första tiden, fick de flesta i vår omgivning att höja på ögonbrynen. Jag hade dock utgångspunkten att antalet barn inte skulle påverka mina val inom föräldraskapet.

De redskap som rekommenderas av makarna Sears, som kan sammanfatta Attachment Parenting, Nära Föräldraskap, och som anses bana väg för en trygg anknytning hos det lilla barnet kan dock kräva lite extra kreativitet och fantasi hos tvillingföräldrarna ;-)

1. Birthbonding - att knyta an under den allra första tiden tillsammans:
Det är inte så ovanligt att tvillingförlossningen på ett eller annat sätt medför att den första stunden med de nyfödda bebisarna inte präglas av lugn, ro och ostördhet. Det kan handla om bebisar som ska iväg på kontroller eller mammor som ligger sövda. Pappan kan kanske följa med bebisarna, eller kanske får man ta igen de första timmarna så fort det bara går sedan. Det är inte omöjligt och det blir annorlunda, och det är fortfarande lika viktigt att lära känna varandra så fort tillfället ges. Min förlossning var dock enkel, med bebis nummer två i säte, och över på någon timme. Vi fick möjligheten att lära känna nytillskotten med en gång.

2. Babywearing - att bära sitt barn:
Man kan bära två små bebisar i sjal på magen samtidigt, och man kan bära en på magen och en på ryggen när de blivit lite större och stadigare i nackarna. Man kan bära en i sele eller sjal på magen, och en på armen. Man kan bära två bebisar i famnen. Och ja, den andra föräldern kan bära en bebis också ju! Jag lyckades peta ner mina nyfödda bebisar i sjal på magen och tog ett kort, men sen fick det vara bra, för det vara alldeles för knöligt tyckte både jag och bebisarna. De var vakna och arga när jag hade knutit klart. Istället bär jag dem oftast i famnen, eller en i famnen och en i sjal. När vi är ute bär vi varsin bebis, jag och maken. Och nu, när bebisarna är fem månader gamla, har jag prövat att bära en på magen och en på ryggen och det går bra det med!

3. Breastfeeding - att amma utifrån barnets egna signaler:
Dubbelamning kräver en stor portion tålamod och kreativitet. Oftast blir man rekommenderad att börja med att amma en bebis i taget för att lära känna deras amningstekniker, men när båda bebisarna är hungriga, så är det bara att börja fixa och trixa med kuddar och täcken för att få in bra amningspositioner. Man kan amma på en mängd olika sätt, och när bebisarna växer och blir större behöver man ibland hitta nya sätt att dubbelamma på. Det är inte alltid det fungerar med dubbelamning, men det är värt en del möda att pröva. Jag började med att ge tillägg någon gång per dygn, och när vi märkte att tvillingarna blev nöjda med bröstmjölken helammade jag dem.

4. Bedsharing - att sova nära varandra:
Var kan bebisarna sova? En på var sin sida om mamman, eller båda mittemellan föräldrarna, eller skavfötters längs med. Att kunna ligga ner och amma på nätterna är inte så dumt, men det krävs lite omflyttningar av bebisar och mammor för att det ska fungera. Jag har bebisarna sovandes bredvid varandra, vid min högra sida, och storebror sover till vänster om mig. Jag byter plats för att kunna ligga och amma den som vaknar till och lägger en stadig kudde som barriär mellan storebror och den bebis som jag inte ammar.

5. Belief in baby´s cries - att se på barnets gråt och skrik som kommunikation och att vara lyhörd för barnets signaler:
Bebisarna vill inte alltid samma sak samtidigt. När de är synkroniserade och man ammar båda, rapar båda och byter blöjor på båda samtidigt så flyter dagen på rätt bra. Men när en bebis berättar att den vill äta och den andra bebisen berättar att den behöver upp och gå för att kunna rapa, då är det inte så enkelt. Jag försökte få tvillingarna någorlunda synkroniserade genom att erbjuda amning till den bebisen som egentligen inte var så värst hungrig, och oftast fungerade det. Men när det inte gick att bemöta deras behov samtidigt fick antingen pappan ta en av bebisarna, och om han inte var hemma försökte jag pussla så gott jag kunde för att finnas där för båda. Det kunde dock innebära att bebisen som ville amma fick amma en liten stund för att sedan bli avbruten så jag kunde upp och gå med bebisen som hade ont i magen. Sedan sitta ner en stund igen, och sedan upp igen, och så höll det på tills båda bebisarna var nöjda och belåtna.

6. Balance and boundaries - balans i familjen:
Med två små som behöver kärlek och omsorg blir det fullspäckade dagar för föräldrarna. Det finns ju oftast också ett hem att sköta eller missköta, och kanske också syskon att ta hand om. Det tar lite tid att få in vardagsrutiner och de första månaderna är nog det mesta upp och ner för de flesta. Hjälp och avlastning kan underlätta en del, samt sänka sina krav på vad som ska ske under en dag eller hur pass nystädat toagolvet ska vara. Jag tyckte det var egentid att gå runt med bara en av bebisarna och jag satte upp en sak per dag på min lista över sådant som jag ville få gjort utöver vardagen med barnen.

7. Beware of babytrainers - att undvika metoder för att träna sitt barn och istället lyssna på den egna magkänslan:
Nannymetoder är kanske lockande att ta till när två bebisar vaknar mitt i natten eller sover i skift om dagarna. Det skulle ju dock innebära inte bara ignorerandet av kommunikationen, utan också ignorerandet av att bebisarna är unika individer som inte bör klumpas ihop till någon enhet som till exempel ska sova exakt samtidigt. Vi följde vår magkänsla med storebror, och ansåg att den magkänslan borde kunna gå att lita på även fast det nu var två bebisar. Tvillingarna är också så olika till både sätt och utseende, så det är nästan svårt att tro att de är syskon, och det går inte att bemöta dem på samma sätt. En bebis är för det mesta nöjd och belåten, somnar snabbt och lätt och skulle nog kunna kallas för ett "lätt" barn. Den andra bebisen blir lätt missnöjd, har svårt att komma till ro och är nog vad många menar med ett "svårt" barn. Detta medför att det som hjälper en bebis fungerar kanske inte alls med den andra. De behöver till exempel olika sätt att varva ner.

Direkt efter födelsen verkade den ena bebisen snabbt finna sig tillrätta med livet, medan den andra krävde mer av oss. Det skulle kunna ha lett till att bara den krävande bebisen fick bli buren och uppmärksammad. Vi försökte turas om att ta hand om tvillingarna och vi försökte ge den lugna bebisen mycket kroppskontakt, så som bebisen som var i våra armar större delen av dagen fick. Vi utgick från att även hon skulle må bra av att bli buren och ammad och ompysslad, precis som sin syster, bara att hon inte talade om det lika tydligt.

Nu, fem månader in i tvillingarnas liv kan jag säga att vardagen börjar ta form. Det är mer jobb. Två är en mer än en. Och ja, det är absolut dubbel kärlek!