Jag hade föreställt mig en jordnära och fin första förlossning, så naturlig som möjligt. Värkarna drog ut på tiden, jag hade pinvärkar i timma efter timma. Lillan i magen sparkades hårt men verkade inte må så bra. Smärtan var olidlig. Jag som trodde att jag var smärttålig, som kampsportare var jag ju van vid att ta stryk.

Barnmorskan rekommenderade epidural. Trots att jag egentligen inte ville ha den accepterade jag det och senare har jag undrat om hon ville förbereda mig utifall att det skulle bli kejsarsnitt. Kurvan visade att min dotter mådde dåligt i magen vid varje värk. Plötsligt sjönk hennes värden så kraftigt att jag rullades ut ur förlossningsrummet. Någon sa "nu måste barnet ut, det blir kejsarsnitt". En bitter vätska hälldes ner i munnen på mig och sedan sövdes jag ner. Urakut kejsarsnitt står det i min äldsta dotters journal.

När jag fick se henne visste jag att förlossningen inte alls handlade om prestation utan om att få ett levande barn.

Så var det dags att föda min andra dotter. Nu visste jag att jag ville ha smärtlindring men helst inte epidural. Det tog lång tid den här gången också. Lustgasen fungerade bra ett tag men när smärtan blev astronomisk skruvade jag upp volymen på lustgasen och struntade i att ta frisk luft. Jag började hallucinera  om en verklighet där förlossningen var över och kraschlandade i förlossningssalen där det fortfarande var långt kvar. Till slut valde jag epidural, men den sista fasen gick bra och jag valde att gå genom den utan  att fylla på med smärtlindring.

Den tredje förlossningen skulle inledas av magdans och därefter skulle jag använda andningsteknik och dykteknik för att hantera smärtan. Lustgasen hade jag fått alldeles för stor respekt för, tänk om jag skulle bli helt förvirrad igen? Jag dansade, andades, pustade och dök genom smärtan tills den var ett gigantiskt rött töcken och jag bönade och bad om lindring. Då kom en ängel in i rummet, en sjuksköterska som föreslog att jag skulle pröva med lustgasen ändå. Den här gången var lustgasen min bästa vän. Sonen föddes under våldsam smärta men det hela gick att hantera.

Nu vet jag vad en magisk förlossning är för mig. Det är en lektion i styrka men också lyhördhet och ödmjukhet. Ingenting behöver bli som jag tänkt mig, bara slutet är gott.