Den 8 mars publicerade DN ledaren Finns någon poäng med hemmafrupeng? (
http://tinyurl.com/5kbda- Läs den först om du vill kunna hänga med i resten av detta inlägg.) Jag råkade läsa ledaren och, eftersom jag blev väldigt besviken på DNs inställning (eftersom DN är den enda tidningen i Sverige som jag överhuvudtaget tycker går att läsa), bestämde jag mig för att följa några råd från en av mina största förebilder, Gomez Addams, som sade, "write them an insulting letter."
Som djupt engagerad tvåbarnsfar blev jag väldigt besviken över DNs inställning i ledaren 8/3. Till skillnad från vad ledarskribenten tycker är anledningen varför många kvinnor väljer att satsa på mamma- och hustrurollen framför yrkesrollen följande. Att vara en bra förälder är en oändligt viktigare roll, både på kort sikt - vad det gäller vårt eget samhälle - och i längden - vad det gäller människans framtid på denna planet - än alla andra yrkesroller som finns eller har funnits. Inte heller föder kvinnor barn för att slippa utbilda sig eller arbeta, som ledarskribenten märkligt nog påstår.
Meningen med det som idag kallas för förskolan tros ursprungligen ha varit att underlätta för kvinnor att satsa på yrkesrollen utan att i gengäld tvingas välja bort mammarollen. Däremot erkänner ledarskribenten öppet det som tidigare ha varit den dolda dagordningen som ligger bakom det hela: "det måste handla om att stimulera yrkesarbete". Och inget annat. I Sverige finns det inget viktigare, inget heligare, än Arbetet.
Den systematisering av den svenska barnomsorgen som fortfarande pågår är en avsiktlig del av den större systematisering av allt i det svenska samhället. Ni lämnar era ettåringar i förskolan och era äldre barn i skolan. För att slippa umgås med barnen utanför skolans öppettider finns det tack och lov fritids och kollo, och "drogfria ungdomscaféer" för era tonåringar. Sedan är det ut i yrkeslivet. Och så blir ni förvånade när era barn inte vill ha något med er att göra och till slut lämnar er över till äldreomsorgen. Men de gör bara det ni själva (och Systemet) här lärt dem att göra.
Inte konstigt att huvudinsändaren 8/3 rubriceras "Att förlora sitt arbete är att förlora allt". Därför att det är det enda era liv består av.
Nästa dag fick jag följande svar från ledarskribenten Hanne Kjöller:
"tack för mejl och synpunkter. Vi har uppenbart olika åsikter. Jag hoppas verkligen att mina barn lämnar över mig till äldreomsorgen när det väl blir dags. Jag tycker inte att de har någon skuld till mig för att jag av egoistiska skäl satt dem till världen.
vänligen
Hanne Kjöller
ledarskribent och mamma"
På detta svarade jag inte. Om Hanne Kjöller tycker att det var egoistiskt av henne själv att skaffa ett barn, och gärna vill hamna i äldreomsorgen (som säkert bara kommer att bli sämre i framtiden än den redan är) då finns det verkligen inget att säga till henne. Dessutom i DN 11/3 skrev hon att hon ger bort sina befruktade ägg till forskning och tycker det är förtrollande att göra så (tyvärr hittar jag inte artikeln på DN.se och kan därför inte citera den ordagrannt), och att kvinnliga journalister som väljer att stanna hemma med sina barn inte ska få bli publicerade. Vad kan man säga till en sådan människa?
Självklart valde DN att inte publicera mitt eget inlägg i debatten, men i DN 12/3 publicerades Kristdemokraternas ledare Göran Hägglunds eget svar på samma ledare som fick mig att reagera så starkt. Trots att jag inte tidigare känt att jag kan stödja Kristdemokraterna känner jag att Hägglunds inlägg egentligen säger samma sak som mitt.
"DN:s ledare den 8/3 anstränger sig för att nedvärdera dem som väljer mer tid med sina barn än 13 föräldraförsäkringsmånader. Barn beskrivs som en 'ursäkt' för att 'inte ta ansvar för sin försörjning' och ordet 'hemmafruar' upprepas för att stämpla dem som väljer 'fel' som omoderna.
Men det är DN:s hållning som är omodern. Den bygger på gamla socialistiska föreställningar om att det bästa för alla barn är att snabbt placeras på dagis och att det sammanfaller med behovet av arbetskraft. . . .
Föräldrar har förmågan att se till sitt barns bästa. Men DN är hårdnackade: alla som inte yrkesarbetar och har barn på dagis är snyltare. Till och med den, (som DN, okunnigt nog, påstår är 'uteslutande' en hon), som är hemma med sitt barn helt utan ekonomiskt stöd, snyltar eftersom han eller hon inte just då betalar andras dagisplatser. . . .
Diktat och social ingenjörskonst frodas överallt där barnperspektivet saknas. Tyvärr också på DN:s ledarsida."
Den 12/3 skrev Peter Wolodarski följande notis på DNs ledarsida.
"'Arbete skapar frihet', slog moderaten Gunilla Carlsson nyligen fast på ett seminarium. Under sin tid i Europarlamentet missade hon tydligen den tyska översättningen."
/VikingDad
