Jag har just fått broschyren ”Sova” av Karmiloff och Annette Karmiloff-Smith hem i brevlådan. ”Om sömnen och hur du kan hjälpa ditt barn att sova gott hela natten.” Problemet är att den inte alls handlar om hur jag hjälper barnet sova gott, utan hur jag får det att sova ensamt. En stor del av broschyren går ut på att förklara att sömnen är viktig. Det håller vi nog alla med om. Men författarna Karmiloff utgår från att barnet sover i egen säng och i eget rum, redan från första början. Där står inte en rad om alternativa sovarrangemang, som att sova i samma rum, i familjesäng eller med spjälsängen som sidovagn med ena sidan öppen. Karmiloff tycker att barn ska lära sig att hantera sömnavbrotten själva.
Vi vuxna ska i största möjliga mån undvika att titta till barnet när det gör ljud ifrån sig på natten. Jag citerar: ”Nästa gång ni bråkar om vems tur det är att göra klockan två-expeditionen in till barnens rum, kom ihåg att det ofta är när föräldrarna kommer och stör som barnet vaknar helt och hållet… Ge ditt barn en chans att utveckla den viktiga förmågan att somna om själv.” I vår familj förekommer inga klockan två-expeditioner. Det barn som ammas, tar jag till mig nästan i sömnen. Den större flickan har ibland en mardröm och ropar efter oss. Då räcker det med att svara så somnar hon om. Ingen behöver gå upp. Alla är trygga och vi är inga vrak utan får fullt tillräckligt med sömn.
Enligt boken ”Sova” är det många barn som jollrar när de ligger ensamma, innan de somnar. Karmiloff ger oss därför följande tips: ”Varför inte använda din babylyssnare till att också tjuvlyssna på barnets joller innan hon eller han somnar… Kanske är det under någon av dessa privata små pratstunder som du får höra barnet säga sitt första riktiga ord!” O så underbart. De flesta vill väl höra sitt barns första ord genom en babylyssnare??? Har Karmiloff kanske fler tips om hur vi kan slippa ha någon verklig kontakt med våra barn? Jo, det har de. Man ska lära barnet att trösta sig själv med hjälp av ”sömnassociationer”. En t-shirt med mammans lukt och lugnande musik är medicinen för ett barn som sätter sig på tvären när det är läggdags. Det känns förlegat och i linje med den uppfostrande läkarkåren för 100 år sedan. Men det som är skrämmande är att väldigt många familjer gör just så som beskrivs i broschyren – och får sömnstörningar och anknytningsproblem alldeles i onödan.

Nu är jag tillbaka efter tre veckors datoruppehåll. Jag och barnen åkte till Östersund som bjöd på ett fantastiskt medelhavsklimat och glada människor. Under min frånvaro har medlemslistan på forumet vuxit trots att alla borde vara ute och bada hela tiden. Vad roligt! Det blir glest mellan uppdateringarna några veckor till, men nu sitter jag i alla fall vid spakarna då och då.