Jag har väntat och väntat på boainstinkten men inte märkt av något alls. Ett tag undrade jag om jag överförde boandet på egotrippar som att göra resor och utflykter, träffa vänner och skaffa en dödsläcker MC-jacka som jag inte vet när jag kommer att kunna ha på mig.

Att jag passar på att ta ett tag över köksluckorna med trasan när jag ändå står i köket är väl bara rationellt? Och det är väl också fullkomligt logiskt att tycka att det är jättetrevligt att svampa bort smutsranden i badkaret när man ändå råkar sitta där i badskummet för att koppla av? Eller städa igenom skrivbordet så att det för första gången i mitt liv finns en pärm för inkommande post, en för författande och inspiration, en för brevskrivande, en för månadens räkningar och en för blanketter att skicka iväg? Badrumsskåpet har jag också organiserat om med största nöje.

Nej, det blir nog inga boainstinkter den här gången heller.

När jag blev gravid för tredje gången var jag beredd på en tuffare utmaning fysiskt sett. Vad jag däremot inte alls var beredd på, var att känna mig stark och smidig i nionde månaden. Häromdagen sa min man spontant att jag verkar både gladare och piggare med tanke på hur långt gången jag är. Jämfört med andra kvinnor (gravida eller ej) är jag visserligen vig som ett kassaskåp, men jag upplever att jag är i bättre form än under mina tidigare graviditeter, .

Kanske är det delvis tack vare att jag har vana vid att vara gravid. När jag känner av lite foglossning eller ryggsmärta är jag glad över att det inte gör mer ont än förra gången, eftersom jag har fått höra att det brukar bli värre för varje barn. Att jag får halsbränna och är tung i kroppen känns inte heller särskilt oväntat. Dessutom blir smärtorna märkbart bättre när jag tränar och stretchar – jag vet att träning inte är en lösning för alla som har foglossning men för mig ger det definitivt en underbar lindring.

Just nu är jag i vecka 37 och tränar ungefär tre till fyra gånger i veckan, upp till en timme åt gången. Nu har jag tänkt att lägga upp ett ”laddningsschema” och träna lite oftare men i stället upp till trettio minuter per pass.

Jag tränade under första och andra graviditeten också – och då var det kendo som gällde, en japansk kampsport som är allsidig för kroppen. Det är en rätt tuff träningsform, fast mina motståndare oroade sig säkert mer än vad jag gjorde. När jag var i sjunde till åttonde månaden trappade jag ner och övade hemma på en så kallad Ministepper som var helt okej för rumpa, lår och lite kondition. Det blev lite väl ensidigt, men man kunde åtminstone stå framför en film och guppa under träningen.

Den här gången har jag blandat magdans (verkligen passande!), övningar för rygg & stabilisering, styrkeövningar med gummiband samt low impact. Inte en enda lektion har jag varit på, det hinner jag inte. I stället sätter jag på träningsvideos och kör instruktionsfilmer från www.demandfitness.com - de har speciella program för gravida. Jag försöker så tidigt på dagen som möjligt, någonstans efter 19 dalar motivationen totalt.

Nu har jag inte mätt mina resultat i annat än välmående, men första och andra graviditeten kände jag mig gigantisk, trött och seg under nionde månaden. Jag har funderat över vad exakt som är skillnaden, men jag tror att det är att jag slutade rätt tvärt med kendo, medan jag kan anpassa min nuvarande träning lite i taget.

Dessutom är det roligt! Jag har skaffat ett helt litet bibliotek med magdansvideos, fast just nu är det Belly Dance for Prenatal Fitness som gäller. Magdansen är helt underbar, rörelser som ger lagom motstånd, mjukar upp ryggraden och känns stärkande kring höfter och bäcken precis där jag lätt blir öm om jag sitter stilla en stund.

Det sägs ofta att rörelser i magdansen har sitt ursprung i förlossningsförberedande danser.

Mer läsning
Läs mer om graviditet och träning här – jag ska fylla på artikeln när nästa lilla älskling är här.

Här har jag skrivit mer om magdans:
Vilken magdans passar dig?
Nya trender för klubbgolvet

DVD:n med magdans för gravida köpte jag här.