Det finns mycket att läsa om "trotsiga" barn och massor av förslag på metoder att ta till när barnen "trotsar". Vi föräldrar ska vara pedagogiska, avleda och vara bestämda. Men det allra viktigaste nämns alltför sällan: att verkligen vårda relationen med barnet. Första impulsen kan ju vara att argumentera eller bara bli tokstressad. Jag tror att barn mår bra av att känna gränser och att föräldrarna är tydliga ledare. Men det vuxna slentrianmässigt kallar "trots" kan vara ett behov av att bli sedd, att få utvecklas vidare och uttrycka sin åsikt. Det är lätt att som vuxen reagera med irritation och distans när barnet i själva verket behöver få kontakt. Jag tycker att ord som "trots" och "skrik" ska användas med försiktighet, känn in vad det är för känsla det handlar om i stället. Ilska eller gråt?
När någon är på riktigt dåligt humör i vår familj ställer vi ibland till med kärleksbombning. Ibland får man vänta tills barnets ilska och frustration har lagt sig. Ner med förälder och barn i soffan och så kramas och pratar vi tills det känns bra igen. Att erbjuda en massage brukar också vara uppskattat. Dagen efter brukar det gå bra att komma överens. Det är precis som om kontakten är återupprättad och sedan blir det inget mer "trots" på ett bra tag. Jag tror att ett barn som känner sig sett och älskat är lättare att förstå och komma överens med. Funkar nog rätt bra på vuxna också :-)

Med tre barn i åldrarna 6, 5 och 1 1/2 är det som bäddat för stress och skrik på morgonen. Vi hade några tråkiga morgnar med overaller som virvlade omkring, bortsprungna strumpor, en klättrande lillebror vid disken, tvåan som klippte snöflingor av en ny tröja och trean som "bara måste leka klart". Jag tänkte att så här kan vi inte ha det i flera år till, så jag samlade ihop några av de bästa tips jag hört. Nu har vi mysiga morgnar i stället, det är faktiskt helt otroligt hur enkelt det var. Så här går det till hos oss, skriv gärna om du har fler bra morgonknep!

• Förbered kvällen innan. Då tar vi fram kläder, packar gymnastikpåsar och skriver en liten hjälpsam lapp till oss själva (om man behöver komma ihåg att packa matsäck t ex).
• Ställ klockan en kvart tidigare och gå upp på en gång. Det händer nästan alltid något "oförutsett", till exempel att minstingen behöver ny blöja och dusch precis när ni tänkte gå. Då har du kvarten som marginal.
• Sätt på klassisk musik eller något annat lugnt till frukosten. Barnen blir faktiskt lugnare och förmodligen föräldrarna också.
• Lägg klädspår åt barnen. Det vill säga, lägg kläderna på rad på en soffa eller direkt på golvet, i en logisk ordning. Barnen tycker det är kul att följa sitt spår och får på kläderna snabbare.
• Morgnar när allt blir fel ändå försöker jag tänka på att inget går fortare av att jäkta. Jag vill inte lära barnen att stressa, hellre får de komma lite för sent och så gör vi så gott vi kan i morgon igen.

Det hela gick över förväntan! Hon somnade vid 20-tiden men vaknade till vid 21. Hon fick ny blöja och var jättearg ett tag och vi tänkte att nu är det kört. MEN D lade ner henne i spjälsängen och medan vi gjorde oss i ordning för att också gå i säng somnade hon! Kors i taket! Hon har ju nästan aldrig somnat själv förut.

Hon sov till 12 och jag vaknade av att hon bökade i sin säng. Jag plockade upp henne och hon åt. D vaknade inte ens. Sen sov vi som vanligt resten av natten.

/Eva

Det är vår plan. Vi får se hur det går :)

Sov gott /Eva

Sjalar är bra att ha till mycket. Bärsjalen fungerar bra som täcke och mammas sjal är mysig snuttefilt.

/Eva

Pumpan med bloggen Hejhej Bebis har skrivit ett så mysigt inlägg om samsovning.

Lilla L har slutat sova. Jag är trött, så trött!

Vi har ju haft väldig tur fram till nu, med ett barn som sovit rätt bra. Jag har inte riktigt kunnat relatera till de som säger att småbarnsåren är som i en dimma p.g.a. trötthet. Jag har haft mer energi än någonsin. Tills nu!

Hon sover knappt något på dagarna. Vilket hon ju behöver, så hon blir lätt lite grinig och arg när något går emot henne (som att hon inte lyckas få in brödpinnen tillräckligt fort i munnen).

På nätterna har hon börjat vara vaken 1-2,5 timme mitt i natten. Jag tror att det beror på hennes mage. Hon vaknar av att hon pruttar, vilket säkert beror på att vi börjat introducera mat till henne. Hon har börjat bajsa på nätterna vilket hon inte gjort sen hon var väldigt liten. Det är väl ok. Men när jag bytt blöja på henne är hon jättepigg! Hon vill inte alls somna om. Det fungerar inte ens att amma henne till söms. Hon snuttar lite, är sen jättenöjd och glad och vill leka. Det vill inte jag. Jag vill sova!

Maken flyttade till vardagsrumssoffan i natt. Det är liksom inte riktigt hållbart det här. Några tips?! Vi kan ju inte sluta ge henne mat bara för att vi vill sova.

Jag försöker att inte prata så mycket med henne, inte se henne i ögonen, tänder bara en liten lampa vid blöjbytet. Allt för att hon inte ska upptäcka att det är roligare att vara vaken. Men det funkar inte. Hon sover mellan oss i sängen så jag har henne nära och hon får snutta hur mycket hon vill. Men nu vet jag inte mer...

/En trött Eva

Jag får ofta rådet "sov när bäbisen sover". Det var kanske ett vettigt råd när hon var nyfödd och hade absolut noll dygnsrytm men det finns andra saker som är viktiga.

Som lite tid för sig själv t.ex.

Om skrutta sover på morgonen brukar jag äta frukost i lugn och ro:



Sover hon på eftermiddagen brukar jag pyssla och sy.. Eller surfa lite.

Vad gör ni?

Trevlig helg! /Eva

Saker att vara arg på just nu:

· När ifrågasattes en man för att han tagit en ministerpost i samband med att han ska få barn?

· Pappor som inte tar ut föräldraledighet. Jag hörde en mamma på ÖF säga – Nej, min man tänkte att han skulle vara lite ledig med nästa barn. Ursäkta? Här blir det inga fler barn om du inte visar dig intresserad av det första! (skulle jag säga)

· De som inte skottar sina trottoarer. Det går ju inte att komma fram med vare sig barnvagn eller till fots.

· Barnkläder som är uppdelade i flick- och pojkavdelning. Varför? Det finns ingen mening med det. Barns kroppar ser inte olika ut beroende på kön! Hur kan stl 62 för en pojke vara större än för en flicka? Är inte 62 cm just 62 cm oberoende om barnet har snippa eller snopp?

Nu drar jag på yoga och lugnar ner mig lite ;)

/Eva

Va, fem månader!? Har det redan gått så lång tid?

Jag hade föreställt mig en jordnära och fin första förlossning, så naturlig som möjligt. Värkarna drog ut på tiden, jag hade pinvärkar i timma efter timma. Lillan i magen sparkades hårt men verkade inte må så bra. Smärtan var olidlig. Jag som trodde att jag var smärttålig, som kampsportare var jag ju van vid att ta stryk.

Barnmorskan rekommenderade epidural. Trots att jag egentligen inte ville ha den accepterade jag det och senare har jag undrat om hon ville förbereda mig utifall att det skulle bli kejsarsnitt. Kurvan visade att min dotter mådde dåligt i magen vid varje värk. Plötsligt sjönk hennes värden så kraftigt att jag rullades ut ur förlossningsrummet. Någon sa "nu måste barnet ut, det blir kejsarsnitt". En bitter vätska hälldes ner i munnen på mig och sedan sövdes jag ner. Urakut kejsarsnitt står det i min äldsta dotters journal.

När jag fick se henne visste jag att förlossningen inte alls handlade om prestation utan om att få ett levande barn.

Så var det dags att föda min andra dotter. Nu visste jag att jag ville ha smärtlindring men helst inte epidural. Det tog lång tid den här gången också. Lustgasen fungerade bra ett tag men när smärtan blev astronomisk skruvade jag upp volymen på lustgasen och struntade i att ta frisk luft. Jag började hallucinera  om en verklighet där förlossningen var över och kraschlandade i förlossningssalen där det fortfarande var långt kvar. Till slut valde jag epidural, men den sista fasen gick bra och jag valde att gå genom den utan  att fylla på med smärtlindring.

Den tredje förlossningen skulle inledas av magdans och därefter skulle jag använda andningsteknik och dykteknik för att hantera smärtan. Lustgasen hade jag fått alldeles för stor respekt för, tänk om jag skulle bli helt förvirrad igen? Jag dansade, andades, pustade och dök genom smärtan tills den var ett gigantiskt rött töcken och jag bönade och bad om lindring. Då kom en ängel in i rummet, en sjuksköterska som föreslog att jag skulle pröva med lustgasen ändå. Den här gången var lustgasen min bästa vän. Sonen föddes under våldsam smärta men det hela gick att hantera.

Nu vet jag vad en magisk förlossning är för mig. Det är en lektion i styrka men också lyhördhet och ödmjukhet. Ingenting behöver bli som jag tänkt mig, bara slutet är gott.

Får dina barn äta geléhallontårta i förskolan? Det kommer min femåriga dotter att få smaska i sig när det blir “Barns val” i hennes förskola. Först trodde jag att jag hade läst fel när jag såg vad det stod på hennes anslagstavla i morse. “Pyjamasparty med geléhallontårta”. Jag gick genast och hörde med en av fröknarna.
“Vet du vad, jag tycker inte att barn ska äta godis och tårta i förskolan.”
“Ja men det är ju inte så ofta. Och jag är säker på att du som är så hälsosam kompenserar för det.”
“Men mormor och resten av släkten vill också skämma bort barnen. Jag också.”
“Ja och vi vill också ha roligt med barnen”, sa fröken med ett rart leende.

Vem köper det argumentet? Nog kan fröknarna har roligt med barnen utan att mata dem med godis och kakor? Och vad får barnen för uppfattning om hur kosten ska se ut till vardags? De kommer att få massor av söta minnen av förskolan medan vi föräldrar ska se till att vara hälsofascister där hemma. De kommer att få hål i tänderna och många får problem med övervikt för resten av livet. De får associationer till sötsaker som något man tar till för att ha kul.

Vi pratade ganska länge. Fröken gjorde klart för mig att de redan minskat på sockret genom att utesluta nyponsoppa. Men julgransplundring, fettisdagsbulle och bakdagar tänker de ha kvar. Vill barnen göra godistårta så får de.
“För det är tradition här hos oss.”
Jag vet inte sedan när “tradition” är ett argument. Däremot finns det vetenskapliga bevis för att hälsan tar skada av socker, att 70-talisternas barn har sämre tänder och problem med barn som väger för mycket. Jag tycker att det är föräldrar och familj som ska stå för firande och högtider. Som det är nu får många barn dubbelt upp av fettisdagsbullar, kakor och godis. Dessutom blir det ett antal barnkalas per år.

Skolan sätter mig som förälder i en situation där jag ska börja fundera över om barnen verkligen kan få glass till efterrätt på fredag eller ta bort lördagsgodiset. För barnen får ju redan så mycket sött ändå. Då blir jag den elaka antisockermamman. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

På min sexårings skola berättade senare fröken att barnen får baka på fritids. Medan vi samtalade kom ett skolbarn in och la glass i frysen, den skulle hennes syster ha till ett födelsedagsfirande. Det har bjudits på glass till skolstart, bulle i skogen, kakor till jullunch och julmustglögg i skogen. På skolans hemsida står att de värnar om en god livsstil, bland annat kost och hälsa. Det tyckte jag och min man lät så bra eftersom hälsa ju är själva grunden för ett ett gott liv, men nu känner vi oss lurade. De kanske skrev dit "hälsa" för att få många träffar i sökmotorer, eller så lät det bara fint, som lite kristyr på kakan?

Jag var med ens på krigsstigen, om än med ett leende. Lyckades få ett spontanmöte med biträdande rektorn. Det visade sig att hon håller med mig helt och hållet men att hon behöver ha personalen med sig. Rektorn tog med sig alla synpunkter jag hade, hon säger sig ha höga ambitioner för vad som egenligen menas med hälsoprofilen.

Jag önskar henne vind i ryggen, nej, en storm! Barnen trivs ju på sina förskolor, naturmiljöerna är underbara och personalen har ett stort engagemang. Närheten till skolorna är också ett plus. Men blir det inte en radikal förändring så kommer jag aldrig att låta min son börja där. Vi kommer också att överväga andra skolor för tjejerna, tyvärr.

Jag vill att de får gå i skolor där man berättar om sund matglädje, tänker på vikten av att tycka om sin kropp och ge den bra näring. Där de gärna lagar mat och mellanmål med barnen men gör medvetet hälsosamma val.

Joruns sockerfria tips för förskolan

• Skiva banan, frys in och mixa till supergod glass
• Gör isglass av fruktjos utan socker
• Gör smoothies av frukt och osötad yoghurt
• Gör fruktsallad
• Poppa popcorn